Långhelgen

Helgen har varit rolig.
i fredags sov jag över hos Ellen. Hon hade en kompis där också som heter Emil, och är 2år yngre än oss.
Vi lagade mat och tittade på film och hade det trevligt. Senare på kvällen kom Ingrid och Jossan dit.
Jag vaknade flera gånger av att Sixten (en av Ellens katter) hoppade upp på mig och gick över mig osv,haha.
Sen gick vi upp vid kl 13 på lördagen,och åt frukost.

Och senare på eftermiddagen (kvällen?) åt vi middag - thaimat. mums!
Efter det sa vi hejdå osv, och så åkte jag med bussen till stationen och mötte Tobbe.
Jag skulle sova hos honom.
Vi tittade på film,musikade.. och spelade gh, det var roligt.
Sedan på söndagen så skulle vi GÅ hela vägen hem till mig.
Vilket resulterade med att vi tog bussen från stationen till infra, gick till format. Och sen gick vi därifrån hem till mig.
Hemma hos mig så tittade vi klart på Tjenare Kungen. Sen hann vi inte med så mycket mera,för han skulle hem.

Värd helg!

Biverkningar

Nu har jag tagit sertralin i två dagar.
Idag började jag känna av dem, illamående,darrningar,stickningar i kroppen,kroppen blir tung,
matt,man känner sig nere,det blir varmt,pupillerna blir även förstorade.
Jag hoppas det inte blir värre än såhär, för bara detta är jobbigt.

Känner jag behov av att skära mig, så ska jag hålla i isbitar, för det ska ge samma effekt.
Och så ska jag väcka Ann-Sofie.
Hoppas att detta kommer gå bra.
Dessa veckor kommer kännas som en evighet för mig.

Sertralin

Jag fick träffa psykiatrikern på BUP i tisdags.
Pendeltågen var inställda pga någon olycka osv, så jag böev 15min försenad.
Men det gick bra ändå som tur är.
Hon tyckte det skulle vara bra om jag fick antidepressiva, så hon skrev ut Sertralin åt mig, (Detsamma som Zoloft.)
Så idag tog jag första halvan av dem.
Jag ska ta halva dosen i en vecka, och sen höjs dosen osv.

Jag och Ann-Sofie åkte till Yvonne idag (Ann-Sofie's bästa vän).
Eftersom läkarn inte hade informerat mig så mycket om medicinen,
Och Yvonne själv har tagit olika mediciner osv, så hon ville att jag skulle veta ordentligt vad det innebar.
Men allt hon sa visste jag ju redan, haha.

Och så är det väldigt viktigt att jag säger till Ann-Sofie om det går neråt, eftersom det är en av biverkningarna.
Sälvmordsbenägenhet är väldigt vanligt, så just därför ska jag säga till.

3-4 veckor tar det innan de börjar hjälpa, och veckorna innan dess kan bli ett helvete, det vet jag.
Så jag får verkligen försöka stå ut, och ta hjälp och stöd av alla jag kan.

Uppdatering

Nu var det ett tag sedan jag skrev här känner jag.
Jag har inte haft orken..
Men, under tiden har det hänt lite saker här och där.
Bästis har skaffat sig en pojke - Timmy! Haha de är söta tillsammans.
Hela förra veckan var jag med Tobbe varje dag, det var roligt.
Jag har också tagit upp kontakten med en gammal vän, Felizia - Som även går i min klass.

Igår var jag med Tobbe,Timmy och bästis.
Vi var på en lekplats.. och jag skulle upp på en sån bil som gungar.. eller hur man ska säga.
Och så åkte knäet ur led. Det gjorde stört ont.. och det gör det fortfarande.
Gör ont att gå i trappor. Tur att knäet åkte tillbaka, annars hade det blivit ambulans, igen.
Jag vill gärna ha ett sommarlov utan kryckor och stödskena.

Idag var jag på BUP, det gick bra. Stämningen blir alltid så låg när jag är där.
Jag har iallafall en tid till läkaren nu, jag ska vara där kl 13.00 imorgon.
Rebecca kunde dock inte vara med, men det gör inte så mycket.