3 år senare

Hejsan hoppsan.
Nu är det 3 år sedan jag skrev här.
Och jag vet inte riktigt varför jag valde att skriva igen just nu.
Kan vara för att jag länkade den här bloggen till en vän och kände ett litet sug att skriva medans jag läste igenom hela bloggen.
Allt jag har skrivit tidigare har varit mörkt, väldigt mörkt.
Och jag vet inte om det kommer fortsätta så, eller om jag kommer skriva då det är lite ljusare också.
Vi får se helt enkelt.

Under de här 3 åren har jag bott i 2 fosterfamiljer och 1 behandlingshem, och 1 stödboende.
Inget av det funkade.
Är det något fel på mig? Är det mig det är fel på? Har någon svaret, berätta gärna.
Det känns ju faktiskt lite så, jag kan inte hjälpa det.
Efter att jag hade bott på behandlingshem i ett år så kom dem på att dem inte kunde hjälpa mig, dem hade inte vad som krävdes för att hjälpa mig. Tack. Det tog er ett år att komma på det.
Sen så bodde jag hemma i ungefär en månad, sen fick jag flytta till en stödlägenhet för tjejer som inte hade nånstans att ta vägen. Ett skyddat boende.
Bodde där i ungefär ett år, det funkade inte p.g.a att jag inte följde reglerna som fanns.
Det var väldigt enkla regler, men för jobbiga för mig, uppenbarligen.
Man fick inte ha kompisar/familj-medlemmar där.
Man fick inte dricka - droga där.
Man fick inte komma hem bakfull - drogpåverkad.

Alla de reglerna bröt jag mot.
Jag hade fest hemma flera gånger, jag tog upp kompisar, jag kom hem bakis flertal gånger, jag knarkade där många gånger, jag kom hem drogpåerkad. Alla de sakerna jag inte fick.
Så jag har egentligen ingen annan än mig själv att skylla - att jag sitter i den situationen jag sitter i idag.

Jag bor just nu i en husvagn, som ställs in för vintern om några veckor.
Vilket betyder att jag inte har någonstans att bo då.
Jag satt mig själv i den här situationen genom att jag bodde hemma hos min mamma.
Det funkade inte heller, jag gjorde aldrig vad jag skulle, jag gjorde aldrig saker i tid, jag drog på saker osvosv.
Till slut tröttnade mamma och sa att jag fick flytta, att jag skulle stå på egna ben.
Så hon hjälpte mig till den här husvagnen.
Så om ett par veckor är jag hemlös, en såkallad uteliggare.
Vill inte. Vill inte dit. Jag bor vart som helst, utom på gatan.
Jag kan bo i någons garderob, vart som helst. Men snälla inte ut på gatan.

Under de senaste dagarna har jag pratat med en vän ganska mycket, min gamla musiklärare - den bästa musikläraren jag någonsin haft om jag ska vara helt ärlig.
Jag kan säga att det har givit mig mycket. Han har lyssnat, och kommit med sina funderingar och synpunkter. Det betyder väldigt mycket för mig, att jag har kunnat pratat med någon på det sättet. Om allt, om livet.
Så tack Micke, för att du finns där. Det värmer verkligen. :)

(Och jag vet att typ ingen kommer läsa detta, men jag skriver för att ventilera mig, så det känns skönt för mig att få ut allt någonstans)

Viksjö gård

Nu är jag då inskriven på Viksjö gård i Järfälla. Har varit här i 3 veckor nu.
Allt är annorlunda, såklart. Jag har bara bott hos fosterfamiljer tidigare.
Ibörjan var man ju väldigt lyhörd och tog in alla intrycken osv. Men jag har väl "landat" nu som de flesta uttrycker det.
Igår kväll blev jobbig för mig, en del ångest kom krypande.
Så jag fick gå in i personalrummet och prata en stund, sedan när jag hade gått ut och satt mig på bron och röka. Så kom Angelica, hon är trevlig och rolig att prata med.
Så när jag skulle gå och lägga mig så kändes det en aning bättre iallafall.

Jag ska försöka skriva lite här ibland, när jag kommer ihåg och när jag har orken.

Blondie

Som rubriken lyder.. Jag har blekt håret ett antal gånger nu, så nu är jag blond!
Med inslag av orange.. haha, men ska skaffa silvershampo så att det försvinner.

Anyhow.. Min sommar hittills har varit bäst.
Finns dock deprimerande motgångar..
Först så kom jag inte in på Barn och fritids programmet jag hade sökt till.
Sen så nekar SOC till dygnet runt-behandling.
Ska få besked i augusti hur det blir.

Sen.. så är jag sjukt kär, i kärlek. Men ännu mer, i Min Tobbe <3.
Minminminminmin Tobbe.

Just nu har jag ångest, och jag vet inte varför. Jag bara.. känner suget efter rakblad mot ådrorna.
Men jag ska klara av att motså. Måste.

imorgon ska jag tvätta, oh juste, jag var duktig och städade mitt rum idag, det ser inte ut som mitt rum längre... Det ser ut som att jag precis har flyttat in, haha.
Men iallafall, imorgon ska jag tvätta, och sen ska jag åka till mamma.
Vi ska kanske åka till ica maxi och köpa silvershampo till mitt hår.
Jag ska sova där över helgen. På lördag ska jag och mamma åka in till stan, och fika troligen.
Och förhoppningsvis så följer älskling med<3.

Långhelgen

Helgen har varit rolig.
i fredags sov jag över hos Ellen. Hon hade en kompis där också som heter Emil, och är 2år yngre än oss.
Vi lagade mat och tittade på film och hade det trevligt. Senare på kvällen kom Ingrid och Jossan dit.
Jag vaknade flera gånger av att Sixten (en av Ellens katter) hoppade upp på mig och gick över mig osv,haha.
Sen gick vi upp vid kl 13 på lördagen,och åt frukost.

Och senare på eftermiddagen (kvällen?) åt vi middag - thaimat. mums!
Efter det sa vi hejdå osv, och så åkte jag med bussen till stationen och mötte Tobbe.
Jag skulle sova hos honom.
Vi tittade på film,musikade.. och spelade gh, det var roligt.
Sedan på söndagen så skulle vi GÅ hela vägen hem till mig.
Vilket resulterade med att vi tog bussen från stationen till infra, gick till format. Och sen gick vi därifrån hem till mig.
Hemma hos mig så tittade vi klart på Tjenare Kungen. Sen hann vi inte med så mycket mera,för han skulle hem.

Värd helg!

Biverkningar

Nu har jag tagit sertralin i två dagar.
Idag började jag känna av dem, illamående,darrningar,stickningar i kroppen,kroppen blir tung,
matt,man känner sig nere,det blir varmt,pupillerna blir även förstorade.
Jag hoppas det inte blir värre än såhär, för bara detta är jobbigt.

Känner jag behov av att skära mig, så ska jag hålla i isbitar, för det ska ge samma effekt.
Och så ska jag väcka Ann-Sofie.
Hoppas att detta kommer gå bra.
Dessa veckor kommer kännas som en evighet för mig.

Sertralin

Jag fick träffa psykiatrikern på BUP i tisdags.
Pendeltågen var inställda pga någon olycka osv, så jag böev 15min försenad.
Men det gick bra ändå som tur är.
Hon tyckte det skulle vara bra om jag fick antidepressiva, så hon skrev ut Sertralin åt mig, (Detsamma som Zoloft.)
Så idag tog jag första halvan av dem.
Jag ska ta halva dosen i en vecka, och sen höjs dosen osv.

Jag och Ann-Sofie åkte till Yvonne idag (Ann-Sofie's bästa vän).
Eftersom läkarn inte hade informerat mig så mycket om medicinen,
Och Yvonne själv har tagit olika mediciner osv, så hon ville att jag skulle veta ordentligt vad det innebar.
Men allt hon sa visste jag ju redan, haha.

Och så är det väldigt viktigt att jag säger till Ann-Sofie om det går neråt, eftersom det är en av biverkningarna.
Sälvmordsbenägenhet är väldigt vanligt, så just därför ska jag säga till.

3-4 veckor tar det innan de börjar hjälpa, och veckorna innan dess kan bli ett helvete, det vet jag.
Så jag får verkligen försöka stå ut, och ta hjälp och stöd av alla jag kan.

Uppdatering

Nu var det ett tag sedan jag skrev här känner jag.
Jag har inte haft orken..
Men, under tiden har det hänt lite saker här och där.
Bästis har skaffat sig en pojke - Timmy! Haha de är söta tillsammans.
Hela förra veckan var jag med Tobbe varje dag, det var roligt.
Jag har också tagit upp kontakten med en gammal vän, Felizia - Som även går i min klass.

Igår var jag med Tobbe,Timmy och bästis.
Vi var på en lekplats.. och jag skulle upp på en sån bil som gungar.. eller hur man ska säga.
Och så åkte knäet ur led. Det gjorde stört ont.. och det gör det fortfarande.
Gör ont att gå i trappor. Tur att knäet åkte tillbaka, annars hade det blivit ambulans, igen.
Jag vill gärna ha ett sommarlov utan kryckor och stödskena.

Idag var jag på BUP, det gick bra. Stämningen blir alltid så låg när jag är där.
Jag har iallafall en tid till läkaren nu, jag ska vara där kl 13.00 imorgon.
Rebecca kunde dock inte vara med, men det gör inte så mycket.